Det gör så ont. Ont i huvudet utav alla tårar och ont i hjärtat av smärta. Jag orkar inte gråta mer och försöker övertala mig att det är bra nu. Men tårarna vill inte sluta rinna, utan det bara forsar ner för mina kinder. Inatt fick himlen en ängel och inte vilken ängel som helst utan min finaste och underbaraste mormor, min nonna. Vi alla visste att hon inte hade långt kvar efter att hon fått stroken, men att hon orkade så länge som hon gjorde beundrar jag verkligen. Hon var en så stark person och kämpade på in till det sista! Hon var en glädjespridare som spred glädje vart hon än var och hon var så omtyckt utav alla som kände henne. Hon älskade att prata och pratade med folk hon inte ens kände eftersom det var sån som hon var som person. Ville alla väl och ville vara vän med alla. Men nu har hon det iallafall bättre, i himlen, där hon funnit frid. Utan all smärta. Vi kommer att sakna henne så fruktansvärt mycket och vi ska minnas henne som den fantastiska och glada mormorn som hon var.
Riposa in pace piú bella. Ti vogliamo bene nonna. Det vet du att vi gör!